Fatmomakke Kyrkstad är den mest framträdande samiska kyrkstaden i landet. Platsen har haft, och har fortfarande en stor betydelse som en andlig och mångkulturell mötesplats i Norrlands inland, med kontinuitet från 1700-talet fram till idag. Kyrkstaden har även ett stort symbolvärde och stor betydelse för den samiska traditionen, dvs. det immateriella samiska kulturarvet.
De äldsta byggnaderna i Fatmomakke är från slutet av 1700 -talet även om det flesta byggnaderna är från 1800- och 1900- talet. Det finns även spår från äldre byggnader som idag är skyddade. Fatmomakke består av kåtor, stugor, bodar och kyrka. De centrala byggnaderna i kyrkstaden är den ståtliga vita kyrkan, den öppna kyrkstugan och frälsningsarméns bönekåta.
Idag är Fatmomakke skyddad som kulturpark men det kan ändå vara bra att de flesta kåtorna och stugorna är privata och används under helger och högtider.
Fatmomakke är en vacker plats med historia. En perfekt utflykt och finns längs med Vildmarksvägen bredvid Marsfjällen och Kultsjön. Fatmomakke är dessutom ett bra utgångsläge för vandring vidare till exempelvis Graipesvare, Marsliden och Marsfjällen.
Det är enkelt att ta sig till Fatmomakke med bil. Från parkeringen är det en promenad på några hundra meter över gångbron in till kyrkstaden.
Fatmomakke finns sommartid stugor att hyra, en kiosk och ett kafé.
Guidade turer i Fatmomakke
Om du vill gå den guidade turen i Fatmomakke sommartid, boka genom Vilhelmina Turistbyrå +46(0)940-39886 eller turist@vilhelmina.se.
Vad är en kyrkstad?
Kyrkstäder förekommer bara i norra Sverige och i mindre omfattning även i Österbotten, Finland. Det har funnits ett sjuttiotal kyrkstäder i Sverige och sexton är bevarade idag. Som företeelse är de unika, inte bara i landet utan även i världen. De finns belagda sedan omkring år 1600. Tillkomsten av kyrkstäderna i lappmarken hänger samman med statens lappska mission som inleddes under 1600- och 1700-talen. Staten ville knyta samerna fastare till Sverige. Man trodde det skulle bli lättare om samerna var kristna. Kyrkstäderna kom till för att samla de avlägset boende sockenborna till kyrkohögtider.
Eftersom avstånden var långa behövde man tillfälligt husrum vid besöken. Kyrkstadens kåtor och stugor fick bara användas tillfälligt vid kyrkobesöken. Övrig tid skulle kyrkstaden ligga öde.
